Vad säger man när en av mina bästa väninnor går bort? Känslan är obeskrivlig, hjärnan är tom, det kan inte och får inte hända. Men det gör det. Hur ska man hantera det, i sin egen värld. Jag är så pass gammal så att döden lurar runt hörnet, eller så väntar han tio till femton år till. Det vet vi inte, vi kan inte förutse vår egen död.
Det finns människor som super och röker i 50 år och blir 95. Och det finns personer som tränar, äter rätt, inte stressar etc och dom kanske bara blir 35 eller 40. Var finns logiken och konsekvensen? Är det gener eller slumpen? Är det mathållning, mediciner eller luftföroreningar? Vem vet? Det enda vi vet är att läkemedelsindustrin alltid är där för att bota. Eller för att förlänga lidandet tills dom har tjänat tillräckligt.
Jag är kluven. Många mediciner hjälper människor till ett bättre liv, andra förlänger människors liv till ett sämre liv. Skillnaden stavas miljarder. Våra liv är en kommersiell hydra.
Min förvirring är total. Vem ska man lita på och vad gör oss bra. Misstänker att det är vi själva, men jag kan inte utveckla det. Men helst inte piller, snarare omtanke, trygghet och harmoni.
Fast jag har haft fel förr.