En skön tur i ingenstans.
Det var fredag morgon och strålande sol. Jag promenerade direkt bort till garaget och tog ut min pärla. Glad i hågen åkte jag sedan bort till Hälsokraft i Söderstaden för att stärka mig med lite vitaminer. Som vanligt hade vi en trevlig pratstund och Ulla-Carin frågade vad jag gjorde.
• Jag tar en tur med min bil (den stod utanför).
• Tänk att alla inte har råd med en bil med tak, sa hon och log.
• Tja, den inköptes svart och då blir det ju ingen moms, skrattade jag Och då räckte inte pengarna till ett tak.
Upplivad av morgonen skämtlynne var det dags för en tur på landet. Först till biltvätten och sen ut på vägarna. Vart ska man nu ta vägen?
Det påminde om Alice i Underlandet, när hon första gången träffar katten och frågar:
• Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?
• Det beror på vart du vill komma svarade katten.
• Det spelar inte så stor roll, sa Alice.
• Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.
• . . . så länge som jag kommer någonstans, fortsatte Alice.
• Åh, det kommer du att göra, sa katten, bara du går tillräckligt långt.
Nåja, gå och gå. Nu handlade det om att köra, njuta, koppla av och låta bilen ta mig någonstans – eller ingenstans. Det är rätt skönt att köra dit för man vet inte var det ligger eller om det är överallt.
Det blev i alla fall några härliga timmar överallt i ingenstans. Jag avslutade med en glass på Vinegrette. Efter åtta mil slätt, det var helt rätt.