Under flera år har jag hos mina vänner Johansons i Skällared träffat en äldre kvinna. Inte bara äldre, hon var faktiskt 100 år gammal, fortfarande smart, spirituell och fullkomligt levande. Hon hette Inga. En unik, fantastisk, smart och mysig människa som jag bara älskade att känna.
Häromdagen lämnade hon oss. Inte plötsligt och inte oväntat, i kretsen av sina nära och kära. Det är ju så man vill dö. Ingen var väl förvånad, men ändå blir man ju ledsen. Hon var så full av liv och så up to date. Smart, belevad och oerhört intressant.
När jag träffade henne senast sa hon att hon var trött. Bli inte 100 år Torbjörn, sa hon, det är inte kul. Hon hade kämpat för att vara med på sitt barnbarns bröllop, träffa deras lille son osv. Hon var en otrolig kämpe, men hon var trött.
Min reflektion är lite ovanlig. Jag vet ju att vi människor inte vill dö, men det kan finnas människor som inte vill eller orkar leva vidare. De är helt enkelt färdiga med livet. Som min fantastiska lilla Inga. Var hon än är, så har hon det bra.
Så alla ni – hur tänker ni själva. Jag har fått mig en tankeställare. Jag kanske inte vill bli 100 år, men jag får väl göra nåt bra av den tid som är kvar. Och det gäller ju oss alla.
Man säger ju att gammal är äldst. Men hur gammal vill man bli? Bra fråga J