Det där med äktenskap.
Och så hände det igen. Två av mina bästa vänner ska gå isär. Ingen har träffat någon annan, men hustrun måste få luft. Man kan ju inte ha några synpunkter på det, men kanske mannen också behöver luft, det framgår inte. Det är ingen bitter fejd, bara en naturlig utveckling i en relation.
Och då blir jag ju som vanligt lite förvirrad. Vi lovar varandra trohet, i nöd och lust, livet ut. Men hur kan vi göra det. Människor utvecklas på olika sätt och på olika plan, hur ska man kunna garantera ett livslångt förhållande när man inte vet vad som komma skall. Det är inte fult att skilja sig, det kanske till och med är naturligt.
Min reflektion idag är därför kring den andra relationen. Väldigt många av mina vänner är skilda och har träffat en ny partner. Och dom är lyckligare än någonsin. Dom har barnbarn, dom har pengar och dom lever livet.
Är det så att den tid vi spenderar i karriären förstör vårt familjeliv? Vi stressar på jobbet, ska hämta ungar, ska skjutsa till fotboll eller innebandy eller hockey eller gymnastik. Vi kämpar för att tillfredsställa våra barns behov, men vi hinner inte med våra egna. Vi blir fångade i vår egen ambition att vara alla till lags och plötsligt har vi missat varandra.
Tyvärr blir det också en fråga om pengar. Ofta är det kvinnan som vill ha mer. Ibland väldigt mycket mer. Men det är ju så vårt samhälle är uppbyggt. Man ska helst leva i par annars blir det dyrt. Jag har sett vänner som fått betala ett högt pris vid skilsmässan, inte bara i pengar utan också i känslor. Tyvärr är det ju så att kärlek och hat ligger väldigt nära varandra. Däremellan ligger vänskap, förståelse, omtanke, lojalitet osv.
Mitt i allt detta ligger barnen. Är man lite äldre så betyder det inte så mycket, men om barnen är små så kan det blir förödande. Man borde gå en kurs i hur skilsmässor påverkar omgivningen. Och kanske man borde gå en kurs innan man gifter sig. Det är ju rätt många som påverkas.
Och hur ställer man känslor mot rationalitet? Jag vet inte, men någon borde forska på det. Och det lär inte bli jag.