Om någon mot förmodan har missat det, så fyllde jag år igår. Inget jämnt och inget viktigt, men ändå. Ännu ett år har gått och jag är fortfarande kvar. Fick en massa hälsningar och talade med gamla vänner på telefon, kompisar jag känt i 47-48 år. Det är inte klokt. Alla har lite krämpor, en av mina bästa vänner strålas för prostatacancer, en har en artros, någon har haft en hjärtinfarkt och en fin kille ligger på avlastningshem
Vad jag vet så lider jag bara av håravfall och övervikt. Så en hårtransplantation och min sit-up-maskin kan få mig tillbaka på banan. Morotsjuice istället för maltdryck och sallad framför kebabrulle och pizza. Förmodligen skiter jag i det. Man ska inte se ut som 25 när man är 60+. Men man ska vara tacksam för sin hälsa och för sina vänner. Det är egentligen dom som förgyller och skapar ens liv. Man blir inte bättre än sin omgivning och jag är väldigt tacksam för min.
Så alla vänner, nu kör vi ett tag till. Ingen vet vad det närmaste året har i sitt sköte eller vilket sköte som förgyller mitt år. Eller jo J
Jag är glad för varje dag och 67 var som ett jehu. Hoppas att 68 blir en njutningsgrotta. Att bli gammal är ett äventyr J